Orsaken till allt ont i världen som exempelvis hat är enligt min mening rädsla. Så fort en människa pratar illa om en annan, försöker manipulera eller är dömande så är något hotat. När jag pratar kärlek och varför det är viktigt, både att sprida och ha inom sig verkar en del tycka detta är lite småtramsigt och något man inte bör lägga någon större vikt vid att prata vidare om.
Men jag är numera helt övertygad om att träna sig i kärlek/självkänsla är något av det viktigaste en människa kan göra. För sig själv. För omvärlden. En person som har bra självkänsla har aldrig behov att sänka någon annan för att må bättre själv.
Det kan tyckas vara enklare att dra sig undan, inte ta ställning och inte behöva vara ärlig. Inte säga vad man tycker, tänker eller känner. Konsekvensen blir dock att självkänslan successivt försämras då självrespekten i ett sådant agerande blir obefintlig.
Det är för mig väldigt märkligt att empati för vissa blivit ett främmande begrepp att se ner på istället för att använda sig av. Hur kan det ha blivit så tokigt att hårdast yta går först? Om vi inte visar det ödmjuka ledarskapet för exempelvis våra barn utan kör stela fasader själva, kommer denna avstängdhet bara föras vidare.
Jag tror det i grund och botten handlar om rädsla över att andra ska köra över en. Folk vill bli lyssnade på och få respekt. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Bara för du är snäll och kärleksfull betyder det inte att du tillåter andra ”trampa” på dig. Tvärtom. En människa med bra självkänsla ser sitt eget värde lika mycket som andras, och har därför inte några problem med att sätta gränser när det behövs. Den tappar inte heller bort sig själv bara för den villkorslöst kan ge till andra. Det går inte att tycka om sig själv för mycket. Det där med att vara självgod tyder snarare på så svag självkänsla att människan fått hävdelsebehov och därför låter ”egot” få härja fritt.
Att agera i kärlek är modigt för då behöver vi släppa fasad, kontroll och bli mer nakna i vårt sätt att vara. Jag tror på att det vi ger får vi tillbaka och vet att det ger så mycket mer att våga öppna upp.
