De sa: ”Du kommer få lära dig att leva med det”. Men idag känner jag mig friare än någonsin. De sa: ”Förvänta dig inte att få ett fullt normalt förhållande till mat igen”. Men idag mår jag bättre och äter friskare än innan mitt missbruk.
Som jag nämner i mina föreläsningar märkte jag tidigt i livet att jag drevs av kickar och hade en tendens att aldrig känna mig riktigt nöjd, med något. Idag vet jag vart dessa känslomässiga hål kommer ifrån, känner även hur de som tidigare drivit mig minskar för varje år som går. Känslan av frihet expanderas och jag ställer mig ibland frågan: ”Hur frisk och välmående kan man egentligen bli?” Jag bestämde mig tidigt för att inte låta någon annans sanning få styra mitt tillfrisknande.
Om jag hade lyssnat för mycket på andra hade jag inte tagit mig dit jag står idag. Jag hade förmodligen inte funnit min drivkraft till att vilja hjälpa andra, för det skulle ju inte bli bättre än såhär trots allt. När jag insåg att det gick att må fantastiskt efter en ätstörning, när jag insåg att det var JAG som satt på makten över mitt mående och liv, då väcktes något inom mig. Denna mäktiga känsla ville jag dela med mig av! Beteende skapas av olika anledningar när vi växer upp. Genom att bearbeta och finna grundorsaken finns det ingen som kan säga hur bra vi kan må.
Visst har jag tagit bakslag längs vägen och vissa dagar är såklart mindre bra än andra, men största delen av min tid mår jag kanon. Tillsammans med min mentor hittar jag nya saker att släppa taget om för att fortsätta utvecklas och det är så jag vill att det förblir. Ödmjukhet inför livets process är A&O.
Jag tycker man ska vara försiktig med att tala om för en annan människa hur långt han/hon kan ta sig. Vi kan bara prata utifrån våra egna perspektiv. Uppfattningen om att något är omöjligt beror den personens verklighet samt valda sanning, inte min. Så varför ska jag kopiera någon annans? Jag vill ifrågasätta ”SÅHÄR ÄR DET”.
Nu vill jag veta hur era tankar går. Tror du att man kan bli helt frisk från sitt missbruk, ätstörning eller rättare sagt – sin beroendepersonlighet? Jag vet att detta kan vara en känslig fråga men jag är nyfiken och delar bara med mig av min erfarenhet för att diskutera frågan så att vi kan skapa nya perspektiv.
